Biografi

Monty’s Loco

Montys Loco är en stockholmsbaserad duo bestående av Anja Bigrell och Marie Eklund. På scen kompletteras de av ett gäng musikervänner. På skiva har man tagit in de personer som bäst passat för att föreviga låten, däribland livemusikerna. Marie har i många år skrivit låtar i sin ensamhet. För fyra år sedan träffade hon Anja. De började sjunga och spela ihop, på svenska. ”Ganska konstiga låtar” ler Marie. Men så började man tillsammans göra engelskspråkigt material ”(det är roligare att skriva musik till engelska texter och man blir mindre blyg”).

Det typiska Montys Loco-soundet växte sakta fram. Enkelt beskrivet handlar det om en sorts tidlösa, luftiga, gitarrbaserade sånger i den amerikanska singer/songwriter-traditionen. Släktskap kan anas till artister som Rickie Lee Jones, Edie Brickell och Suzanne Vega, men med ett bitvis lite rockigare anslag och mer av det typiska svenska vemodet i botten. ”Vi har aldrig hört talas om de där namnen” säger Anja med busig glimt i ögat men erkänner sedan utan omsvep sin fäbless för exempelvis Jones debutalbum. Däremot tycker de inte att Montys Loco har ett typiskt kvinnligt uttryck. ”Så fort det handlar om tjejer som spelar gitarr dyker vissa namn upp, exempelvis Suzanne Vega och Joni Mitchell trots att de sinsemellan låter helt olika. ”Man kan tröttna på att kvinnliga artister bara jämförs med andra kvinnliga artister” konstaterar Marie. “Det är vår medproducent Lasse Mårtén som är besatt av kvinnor med gitarrer”, säger Anja. ”Varje vecka kommer han dragande med några nya plattor med artister som man aldrig hört talas om!” Beskriv samarbetet! ”Vi kommer fram till saker naturligt. Vi spelar in något hemma, tar med det till studion och så växer arrangemanget fram på ett organiskt sätt tillsammans med Lasse och musikerna. De har oftast inte hört låten innan och får rätt fria händer, vilket ger inspelningarna en fräschör som kanske inte funnits om man nött låtarna i en replokal”, konstaterar Marie. ”Men visst kan det också sätta en press på dem att vara kreativa” ler hon.

För drygt två år sedan skrev man förlagskontrakt med MNW Music. Sedan dess har materialet fått växa fram i lugn och ro. Låtarna består till stor del av det som karakteriserar den bästa populärmusiken: personliga reflektioner som äger en allmängiltighet. Musikaliskt är det tidlöst, ibland präglat av ett slags skönt vemod, som känns behagligt snarare än deppigt. Många låtar känns som typisk nattmusik? ”Visst finns det en så¹n stämning. Det är inte partymusik direkt, mer som ett sällskap. Jag tror att de flesta låtar kräver lite uppmärksamhet från lyssnaren. Men låtarna kan dyka upp när som helst på dygnet”, säger Marie. ”En del låtar kanske inte handlar om något specifikt utan mer en känsla som man valt att beskriva på ett lite naivt sätt, som Chewing Gum. Eller också vet man inte vad man skriver om, men lyckas fånga något ändå. Om Billie Holiday sjunger en banal text kan den ändå fungera, på grund av uttrycket”, säger Anja.

Där många musikaliskt begåvade låtmakare faller på sin ”svengelska” kommer Monty¹s Loco inte att ha några problem vid en eventuell utlandslansering. Det ”amerikanska” uttalet av texterna känns nämligen väldigt autentiskt. ”Visst kan man reta sig på att det låter så amerikanskt, men det beror på att jag lyssnat mest på amerikanska artister och jag kan tycka det är konstigare om uttalet spretar åt alla håll”, konstaterar Anja.
Alla som minns Imperiets engelskspråkiga album, där Thåström kunde växla mellan bred Texas-dialekt och cockney i en och samma låt, är nog tacksamma över att Anja valt uttryck.