Biografi

Roger Pontare

Roger Pontare ”I vargens spår”

Med ”I vargens spår” har Roger Pontare gjort sin mest homogena och genomarbetade skiva. Här sammanfaller hans etniska rötter, förmåga att skapa stämningar och känsla för stora, suggestiva melodier. Det handlar om tidlösa låtar, där uråldriga rytmer samsas i en modern ljudbild. I centrum står Rogers mäktiga röst, som med stolthet och pondus närmast erövrar musiken.

Roger Pontare är en av Sveriges mest färgstarka och personliga artister. Mest känd i de breda folklagren är han för att två gånger ha vunnit den svenska uttagningen till Eurovisionsschlagerfestivalen: 1994 tillsammans med Marie Bergman i ”Stjärnorna”, i år med ”När vindarna viskar mitt namn”. Men han har betydligt fler strängar på sin lyra.

Musikaliskt växelbruk är stimulerande för en artists utveckling. Därför har han arbetat i många olika sammanhang, med olika konstellationer, vilket gett honom själv nya utmaningar och uppskattats av publiken.
”Det måste vara roligt att hålla på”, konstaterar han enkelt och självklart. ”Jag har genom åren sjungit med storband, symfoniorkestrar, gospelkörer, jazzgrupper, musikaluppsättningar och visor”. Bland annat märks den legendariska musikalen Jesus Christ Superstar (där han hade rollen som Judas), Ain´t Misbehavin’ på Hamburger Börs, och Teaterbåten. ”Det var ett medvetet val att inte profilera mig musikaliskt. Jag har lika gärna kunnat sjunga tung rock som grönsaksmusikaler i skolor”, ler han. Musik är musik och det finns god sådan i alla genrer. Jag är tacksam för att min röst passar i många olika sammanhang, det är nog min största styrka”.
Några skivor har det också blivit genom åren. Ganska brokiga sådana, erkänner han, även om han står för dem. ”Jag är ingen studioprodukt, har tyckt att jag hört hemma på scenen. Men med åren har jag blivit sugen på att göra något mer enhetligt och konceptuellt”.

Men låt oss backa lite.
Roger Pontare är västerbottning från början. Han föddes i Lycksele, växte upp i Bockträsk och senare i Slagnäs. I skolan fastnade han främst för historia och musikrelaterade saker. Men skolan var inte riktigt hans rätta element. ”Jag var tidigt en frihetsälskare. Jag minns att jag tyckte om att föreställa mig att jag var en fågel”.
Efter skolgången blev det smidesskola eftersom Rogers föräldrar tyckte att han så snart som möjligt skulle komma ut i arbetslivet. Men musiken kallade och han började snart sälja skivor i Arvidsjaur. Parallellt musicerade han, och var bland annat trummis.
Så följde flytten till Stockholm. ”Jag flyttade ner och anmälde mig som arbetssökande musiker. Hade en rad olika ströjobb mellan musikjobben. Pianobarer var också stora på den här tiden”, minns han.
Lyftet kom med Jesus Christ Superstar där Roger agerade Judas. Roger blev en artistprofil och började förekomma allt mer på scener och i TV.
1987 flyttade han upp till sin frus hembygd i Ramsele. Där blev det bland annat mycket storbandsmusik. I dag har Roger med familj fortfarande sin bas i Jämtland, men han har hela landet som arbetsfält.

I och med de makalösa framgångarna i den senaste schlagerfestivalen blev Roger alltså sugen på att göra ett mer enhetligt album i samma stil. För detta behövdes ett skivbolag med resurser och rätt inställning. Valet föll på MNW Records Group och arbetet inleddes.
Per Andreasson blev huvudproducent, med hjälp av Simon Danielsson.
Bland låtskrivarna märks Andreas Nordqvist, Per Andreasson, Lotta Ahlin och Roger själv. Titelspåret är skrivet av låtskrivarteamet bakom ”När vindarna viskar mitt namn”. Rogers egen favorit är den drivande, ganska snabba ”Sanningens krigare”. Roger har själv överlag haft en stor input, bland annat när det gäller de etniska inslagen och naturljuden. Resultatet är mäktigt och övertygande.
Att Rogers hjärta bultar starkt för hans samiska ursprung är ingen hemlighet. Överhuvudtaget tycker han att många värden gått förlorade i vårt moderna samhälle, med dess stress och mediabrus. Det är kanske ingen slump att han i Eurovisionschlagerfinalen delade scen med representanter för samer, eskimåer och indianer, då dessa minns något som vi andra glömt.
Han skulle själv aldrig kunna göra avkall på närheten till djur och natur – en miljö som blivit ännu viktigare som kontrast till det ofta hektiska turnélivet där man sällan tillåts att landa i sig själv och reflektera.

Liksom många som vågar gå utanför gängse ramar och normer har Roger mötts av en del oförstående människor som undrar varför han har en så underlig ”image”.
”Det här är ingen gimmick, men det är svårt att med ord beskriva en inre övertygelse som blivit en livsstil”, konstaterar han.
Det krävs mod för att muta in sitt eget sätt att leva och stå för det när vindarna blåser. Men Roger Pontare är själv en själens krigare – en fighter, som står stolt och rakryggad i alla väder.
”Man måste vara sig själv. Och om man vågar leva sitt liv och följa en inre övertygelse trots att folk kan vara skeptiska, mår man bättre av det i slutändan” konstaterar han. Och den inställningen märks också på ”I vargens spår”.