Biografi

Stefan Sundström

Jag tänkte jag var klar, att det inte fanns några fler låtar att skriva, att jag kunde dra mej tillbaka och hugga ved och ta det lugnt. Men så fort jag slog på teven fick jag se Marguerite bli misshandlad i dokusåporna, Guld-Lars var inne igen med sitt långa hår, Sabina envisades med att svara när jag ringde henne på nätterna och Jan Banan flyttade in i grannkåken och fyllde tomten med allt som han tyckte kunde vara bra att ha, tomflaskor, bikupor, fiskskålar och till slut också Marguerite så plötsligt hängde en knippe låtar i huvet på mej, jag satt och trallade nätterna i ända, till slut gav jag upp och ringde Micke Herrström, som var svårartat nergången efter ett halvår med Thåström i studion, och jag uppmanade honom att producera mej.

Sen ringde jag kompisar från förr, Peder af Ugglas som spelar slide som en gud samt massa gitarrer och piano, Christer Romin som lirar trummor som om han aldrig ätit bockwurst mit Sawerkrawt samt som grädde på moset Bosse Nordenfeldt som spelar kontrabas, ibland med Turkiska Statens Radio Orkester. Detta gjorde jag för att jag visste att dom kunde höja mina låtar till lyriska höjder. Dock kände jag att det fattades något, nämligen disciplin, så jag ringde Johan Johansson. Det är han som skriker i bakgrunden och spelar percussion, och om det är nåt gitarrsolo ni tycker er ha hört förr på min platta, då är det han som spelar.

Så repade vi en månad, Herrström kom in på slutet och gapade o skrek, vi spelade repertoaren för folk på krogen 2 gånger för att bli varma och sista veckan i maj gick vi in i ATLANTISSTUDION hos JANNE HANSSON som är världens bästa tekniker och spelade in 15 låtar. Det gick bra tycker jag, vegetarianerna åt chips och köttätarna åt korv hos korvgubben på Karlbergsvägen, Günther, nu bittrare än nånsin, och vi hade det riktigt skönt.

Men för att riktigt kunna sno från Stones så ringde vi Rafael Sida som spelar Congas och Tre Små Grisar: Stefan Guran Lilja, barytonsax, Mats Magic Gunnarson, saxofon samt Gunnar Josef Johansson, Trombon. Dom hade visat sej ha blivit fyra och hade också med sej Hans Dyvik på trumpet.
Det började kännas riktigt pampigt där i studion och MNW var på väg uppåt på börsen så här ska fläskas på tänkte vi. Var är brudarna liksom, vi ringde Sara Isakson, Ulrika Freccero och Karin Renberg, kom och sjung kör, ta taxi MNW betalar!!! Och Jörgen Jugglo Wall, kom och kör tamburin!!! Ta helikopter!!! Leve MNW!!!

Dan efter vaknade vi upp och på bandaren låg nåt barockt som tog upp alla kanaler och jag tänkte ju göra nåt anspråkslöst så är man nu återigen förförd till detta pampiga…det är alltså “Har någon sett Sabina” men jag kan skryta med att det är en förstatagning och allt utom trumpeten är lagt samtidigt.
Men det var dags för nåt enklare och folkligare, så vi ringde upp till Dalarna, till Pelle Lindström som är spelman och spelar munspel som Evert Taube skrev låtar. Alltså nåt som klart är värt att sno, och han kom och bonnade till produktionen så att det stod härliga till. Blåsare och kör plågades sedan vidare på ett mera strukturerat sätt på dom andra låtarna i Decibel studio ända fram till midsommar. Då kom även Nico Röhlke och styrde upp det hela med lite tyska zynthar och schteelgitars. Samt spelade Elguitar.

Sen var det klart och då ringde jag Jeanette Andersson, som alltid gör mina skivomslag, hon är fan bäst, och efter att ha spejsat loss med texterna så smackade hon ihop detta med hjälp av Leona Axelsen och Karin Renberg och MEJ som för övrigt också sjunger och spelar akustisk gitarr samt spelar munspel på en låt, men det hörs inte för Herrström tyckte det lät skit.

Så kära publik som lyssnar på denna platta, hoppas ni får lite tröst eller mod eller nåt .Vi hade det bra när vi spelade in den i alla fall.

Studio Decibel på Katarinavägen i Stockholm den 27 juni 2000
Hare bra
Stefan